Det här blir antagligen mitt sista inlägg innan jag kommer hem. Dock är anledningen till att jag skriver det att berätta att jag inte har tid att skriva något, haha. =w= Eftersom jag är så bra på att ta i tu med saker i tid så blev det galet mycket med tal och packning och brevskrivande helt plötsligt. Jag vill skriva massa om alla hejdåfester, om alla gulliga brev jag får från lågstadieeleverna på mamas kvällsskola och alla fina presenter från mina kompisar, om sista gympalektionen, om allt konstigt Yuutaro hittar på (han sa att han grät under mitt tal. älskar honom så mycket. ;___________;), om de nya medlemmarna i cheer och så mycket annat. Men den tiden har jag helt enkelt inte så ni får helt enkelt vänta tills jag kommer hem så kanske jag skriver då eller så får ni väl prata med mig, eller nåt, haha.
Måste bara säga en grej. Idag efter lunch kom Rio fram och frågade om jag skulle till högstadie ettorna idag (vet inte om jag har sagt det, men jag har någon engelska grej med dem ibland) men det var inte så mycket tid kvar så jag bestämde mig för att inte gå. Så hon frågade om vi skulle gå runt lite i skolan, och jag behövde ändå gå och prata med tvåorna i cheer så hon följde med. När jag hade pratat med dem så började Rio envisas om att gå till biblioteket, vilket slutade med att jag blev ditsläpad trots att jag inte alls hade lust. Det visade sig dock att de hade lektion där så vi gick upp till vår våning igen och jag tänkte gå tillbaka till klasrummet, men Rio tyckte vi skulle gå på toa (japanska tjejer går ALLTID på toaletten i grupper. eller killar också nu när jag tänker efter.) fast vi gjorde det typ rasten innan. Men hon sa att det var för att vi snart hade gympa osv (vet inte om någon fattar logiken här haha, den finns ok?) så vi gick dit bara för att inse att det var för mycket folk där och tvingas ge upp. Så kunde vi äntligen gå tillbaka till klassrummet. Under samhällslektionen märkte jag att ett par av killarna som sitter brevid mig satt och höll på med färglada pappershjärtan, och efter att ha kollat tunt ett tag inser jag att alla har fått pappershjärtan utom jag. Kopplar inte alls och fattar inte varför inte jag fick något. Tills jag inser att de kanske är till mig. Sen ser jag hur Kimura-kun, som jag knappt pratat med men som alltid varit jättesnäll när vi gjort det sitter jättekoncentrerat och skriver på sitt hjärta, och suddar och skriver om och skriver om igen. Och jag börjar nästan gråta för att alla är så gulliga. Att de ens har suttit och klippt ut 43 pappershjärtan... ;_____;
